Det sket sig

Taggad till tusen stod jag på startlinjen i årets Kanonlopp. Sprang iväg när kanonskottet ljöd. Men efter första vätskekontrollen började knäna ge ifrån sig en obehagligt bekant molande känsla.

Först försökte jag förtränga det, och resonera bort det, och tänka att smärtan kanske kom från vaderna alternativt benhinnorna. Men jag insåg nog ganska snart att det inte skulle gå att genomföra hela loppet på 20 km.

Slutade springa vid 8 km och fick låna en telefon och ringa hem efter hjälp. Mitt i obygden började jag traska mot civilisationen, och efter 2 km:s haltande och svärande kom maken och plockade upp mig.

Det kändes så frustrerande att tvingas bryta när jag hade så mycket energi kvar, men efter min långa skadeperiod i våras visste jag att det inte är värt att fortsätta springa när man är skadad. Men jag ger inte upp, nu ska knäna vilas i skick och sen ska jag sakta börja springa igen.

Varför? Jo, för att jag älskar att springa.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Startnumret

Published with Blogger-droid v1.6.3

Kanonloppet!

Har anmält mig till mitt livs första tävling - Kanonloppet - ett 20k lopp som äger rum den 9 oktober. Ska bli så spännande och framför allt roligt att springa ett riktigt lopp!

Höst

Nu känns det som om hösten är här på riktigt, häromdagen måste jag leta fram galonisar åt sonen till dagis och höstjackan åt mig själv ur garderoben.

Men med hösten kommer nytt träningsschema på gymmet och det är kul! Så nu finns det massor med rolig träning att välja mellan. Fast känner jag mig själv rätt så blir det mest spinning och body combat! Vill träna varannan dag helst, men familjen tycker att jag är lite trist med mitt eviga tjat om träning...

Har just börjat jobba efter nästan 4 års vårdledighet med minstingen och det ska bli intressant hur man får ihop det med nytt jobb, familjens behov och sin egen träning. Har kört några pass hemma i garaget efter kl. 22 men då blir jag uppe halva natten flygandes på mina endorfiner...

Många pass börjar kl. 17 eller kl. 18 och då blir middagen lidande. Nåja, små bekymmer som nog ska gå att lösa för det är så himla kul att träna!

"En dag utan träning är som en dag utan mening..." citatet kommer från MarathonMias ultrablogg.

Ännu en mil!

Sprang ännu en mil igår i sommarhettan, det var lite jobbigare än att springa i skönt sommarregn tidigare i veckan. Milen gick på 1.04 den här gången med en toppfart på 13 km/h (det var nog när vi på skoj försökte springa om sightseeingtåget när det bromsade in...) och medelfart på 9,5 km/h.

Orsaken till att det bara gick 4 min snabbare än med barnvagn var nog att det var en del kuperad terräng och väldigt varmt. Regnlubbet gick mestadels på plan mark och det gillar jag bäst!

Kändes riktigt skönt att det inte var en engångsföreteelse att orka milen, siktar självklart mot att springa längre nästa gång.

För att göra saker med måtta har aldrig varit min grej.

I love body combat + recept

Superskönt body combat-pass avklarat och längtar redan till nästa pass och nya endorfiner! Rumpan är mör ännu efter milen och kändes lite väl mycket vid utfallsövningarna.

Här är förresten min favoritproteinsmoothie:

2 dl naturell yoghurt

1½ dl frysta blåbär

4-5 msk proteinpulver

1 msk gojibär

½ tsk krossad kardemumma

1 tsk honung

Mixa och njut, supergott! Om man är extra hungrig kan man mixa i en banan också. Fick inspiration till blandningen efter en powersmoothie (utan proteiner) på Hawaii Juice Bar i Heron City.

Min variant med proteiner:

Hawaii Juice Bars variant, tror det är lite mer gojibär i den eftersom den var så röd:

Milen!!!

Igår sprang jag äntligen min allra första mil! Känslan av att se pulsklockan visa 10.00 km var nästan euforisk. Jag glömde t o m att stretcha, men kom på det lite senare så jag körde stretchen i bastun.

Jag sprang med sonen i barnvagnen och hade tänkt köra en 5 km:s runda i duggregnet, men jag kände sånt flow i benen så jag tog en runda till. Tiden för min första mil blev 1.08.

Snitthastigheten var 8,5 km/h och topphastigheten 11 km/h. Mycket bättre än vad jag har haft tidigare, och då hade jag ändå en barnvagn som jag sköt framför mig. Efteråt drack jag en hemlagad proteinsmoothie och kände mig stolt som en tupp.

Ikväll blir det ett pass body combat, min nya favoritträning! Jag provade det för första gången för några veckor sen och där fick jag endorfinkickar som heter duga.

Min fina spinnare

Nu är min alldeles egna spinningcykel installerad i garaget och första spinningpasset blev kört sent igår kväll. Cykeln är av märket Sti Aerobic Bike S60 och funkar hur bra som helst.

Körde passet till en perfekt "spinningskiva", Black Eyed Peas "The E.N.D.", låt 5-16. Det blir ett pass på ca 50 minuter som känns helt lagom.

Sadeln av 90-talsmodell var tyvärr inte den skönaste så det måste fixas bättre, det går kanske att mecka själv eller byta den mot en ny.

Uppdatering: har pimpat cykeln med en ny platt sadel från Clas Ohlson och ett gelöverdrag så det känns lite bättre.

Sprang ändå...

Jag är som ett barn i trotsåldern när det gäller löpning. Idag kunde jag bara inte motstå det vackra vädret och gav mig ut på en löprunda. Som vanligt kan jag inte göra något med måtta, utan jag sprang direkt 6,5 km på ungefär 8,5-9 km/h. Ska tilläggas att jag sköt en tung barnvagn innehållandes minstingen framför mig hela vägen.

Skönt var det att springa, men några timmar senare började knäh*lvetet ge sig till känna och jag måste erkänna mig besegrad. Som tur var fick jag besked om att jag kunde hämta spinningcykeln, så nu är den min och står och väntar på att tas i bruk i garaget.

Så jag måste försöka förstå att jag inte ska springa hur frestande det än är, utan bara spinna!

Updatering: Idag (lördag) har jag inte ont i knät, bara skön träningsvärk. Kanske man kan springa bara lite ibland...

LesMills!

Det australiensiska fitnessföretaget LesMills har en väldigt informativ spinningskola på sin hemsida. Där får man hjälp med att förstå hur man ska göra för att få ut maximalt av sin cykling. LesMills kallar sin spinning för RPM.

Nystart

Inte med träningen utan med bloggen då. Träningen går bra, kört mycket spinning och promenader som varit snällt mot mitt trilskande knä. Även provat på Zumba som gick över förväntan, trots mycket knävridningar så fick jag inte ont, bara lite känningar efter första gången. Sen var jag noga med att lyfta hälarna vid alla vridningar och så gick det mycket bättre.

Varit hos läkare på kontroll och blivit avrådd från att springa öht. Men om det är gynnsamma förhållanden (varmt väder & vältränad) så skulle jag kunna prova att springa lite ändå. Jag har en tendens att få ledinflammationer så det är nog förklaringen till gåsfoten från början, det är bara jag som försöker förtränga faktumet att förutsättningarna inte är tiptop direkt.

Har också köpt en begagnad spinningcykel från gymmet (har inte fått den ännu...) som jag ska installera i garaget och jag har också hittat spinningmusiklistor på Spotify via Sats som jag tänkt använda.

Kör också mer eller mindre GI-kost som gjort mig piggare och bättre trim, och min kropp tycks gilla proteiner. Sen jag började träna och äta bättre visar vågen numera på 62 kg!

My bike

Här är min "tjusiga" trotjänare till cykel. Hon är en 12 vxl Shimano Positron årgång 1987, köpt hos Cykel-Pelle i Fruängen. Då det begav sig hade hon ett knallrött bockstyre och matchande röd racersadel, men det bytte jag bort nån gång i slutet av 90-talet mot diskretare svart tantsadel och rakt styre.

Hon är rostig och kantstött som få och har blivit stulen, misshandlad och återfunnen. Hon har även fått nya däck och låset bortsågat efter en möhippa. Nuförtiden är hon extrautrustad med en härligt urblekt grå barnsadel.

Jag önskar mig en ny cykel till Mors dag, men tror att jag får umgås med min gamla cykel ett tag till. Hon har ju så mycket erfarenhet och roliga historier i sitt bagage.

Spinning!

Suget efter konditionsträning gjorde att jag bokade in mig på ett 45-min. spinningpass på gymmet i måndags. Senast jag var på spinning var någon gång på 90-talet, och det jag minns mest är ett plågsamt svettigt pass med blodsmak i munnen och som även gjorde vissa kroppsdelar avdomnade.

Men det var faktiskt jätteskönt att spinna, och inte gjorde det ont i knäna heller! Svettigt som tusan, men kul och peppande att känna att jag kunde hålla tempot även fast jag var nybörjarspinnare.

Så igår var jag på ett 60-minuterspass spinning, lite ömt där bak av måndagens pass men det tänkte jag inte så mycket på efter en stund. Bra musik och svettigt som bara den, och enligt pulsmätaren förbrände jag 464 kcal!

Men jag känner att jag ändå måste hejda mig lite och träna nåt annat emellan, så att jag inte spinner sönder knäna på det här istället. Får varva med Paolo och lite styrketräning!

Det är bara att lägga ner...

Trodde i min enfald att nu är det bara att börja löpträna igen efter den lyckade 5 km-rundan på onsdagen. Gissa om jag blev besviken när jag skulle ge mig ut för att springa på fredagen och måste avbryta efter ungefär 100 meter...

Varför det då? Jo, för att mitt förbannade KNÄ började göra ont igen och jag vågade faktiskt inte fortsätta. Så nu är det jag som lägger ner löpandet på obestämd framtid och bokar en ny läkartid.

En riktig löprunda!

Äntligen äntligen äntligen!!!

Jag har varit ute och sprungit, på riktigt ute i naturen. Jag mjukstartade med att springa och hämta bilen som varit på service: 1,7 km på asfalt och det kändes urskönt.

Körde hem bilen och gav mig ut på en riktig runda. Tänkte efter noga före, att nu tar jag det lugnt så att knäna håller. Kör intervaller med gång/löpning och känner efter att knät är ok innan jag fortsätter springa.

Sprang 1 km på 9,0 km/h tempo

gick 500 på 6,5 km/h

sprang 500 m på 8,5

gick 500 på 6,5

sprang 500 m på 8,5

gick 500 m på 6,5

sprang 500 på 9,0

Totalt 5 km på barkbana i kuperad terräng. Superskönt att springa, men utan fotsensorn har jag svårt att hålla tillräckligt lågt tempo för att orka springa en längre stund. Max 9 km/h verkar fungera bra för min personliga uthållighet.

Ska fortsätta med samma intervallträning några gånger, innan jag börjar springa längre sträckor i taget.

Träningsvärk forts.

Men söta öde vilken grym träningsvärk det blev efter Paolos pass. Tre dagar av pansarlår och gluteus maximus ömmus.

Var lite nervös när jag körde passet igen igår, för det kändes precis lika tungt som förra gången. Men när jag vaknade i morse fanns ingen träningsvärk alls, skönt...men på samma gång blev jag lite besviken.

Träningsvärken är ju ett kvitto på att man gjort något, och helt opåverkad av träningen vill jag ju inte vara.

Dagens ord

Träningsvärk

PS. Tack för igår Paolo.

Toppform med Paolo

Hemmaträning med DVD, kan det vara nåt i stället för ett pass på gymmet? Jo, faktiskt om det är DVD:n på bilden ovan!

Med senaste numret av ToppHälsa följde det med en träningsDVD med Paolo Roberto. Provade att köra båda passen (mage, rumpa, lår + fettförbränning) idag och jag är imponerad, ett riktigt svettigt pass på ca 45 minuter blev det och totalt 242 kcal förbrända!

Passen är indelade i set om 30 sekunder, vilket är helt lagom så att man orkar med. Det enda jag saknade var stretchövningar efteråt och vissa övningar saknades för vänster/höger sida, så då spolade jag tillbaka samma övning en gång till.

För mig som har problem med knäna för tillfället, så struntade jag i hopprörelserna och stod still eller gjorde gångliknande rörelser i stället. Endast två andra rörelser måste jag modifiera, och det var armhävningarna som jag gjorde knästående istället. Men det blev rejäl pulsträning ändå (utan hopp) med medelpuls på run 140 och högsta på 163.

Jag använde yogamattan som underlag och det funkade fint. Till min hjälp hade jag min "personliga tränare" som såg till att jag höll takten och hade tillgång till vatten hela tiden.

Här är före- & efterbilder som bevis på riklig svettning. Ingen fotoshopping här inte för att försköna! Känsliga varnas för sista bilden dock...

Söndagsträning

Vad gör man en söndagkväll när gymmet är stängt och det kryper i kroppen av träningsbrist. Jo, då dammar man av sin rostiga 12 växlade Shimano från 1987 med barnsists på och drar ut på landsvägen.

Inte behöver man den finaste och snabbaste cykeln för ett skönt träningspass. Cyklade till kanalen och hem = totalt 12 km på 40 minuter, 22 minuter dit (mera uppförsbackar och motvind) och 18 minuter hem. Lite stumma lår efteråt, så det var skönt att hoppa in i bastun och njuta efteråt.

En perfekt kvällsrunda för cykling, drömmer om att springa samma runda sen när jag får och kan.

Återbesök hos doktorn

Hade i morse tid för återbesök hos specialisten i idrottsmedicin. Knät är mycket bättre och jag haltar inte längre och har inte heller ont i vaden, men ännu ömt vid gåsfoten och så har jag lite stickningar i båda knäna när jag går i trappor.

Diagnosen blev överansträngning och fortfarande en liten inflammation i gåsfoten, men även i slemsäcken under samma knäskål. Så idag fick jag "bara" 4 kortisoninjektioner, 3 i gåsfoten och 1 under knäskålen. Jag fick också mitt högra skoinlägg justerat med en liten höjning i mitten av hålfoten för att stabilisera knät vid böjning (motverka överpronation).

Ordinationen blev vila, och smörjning av gåsfoten med piroxicamsalvan (Felden 0,5%) jag fick förra gången. Jag skulle få promenera nästa vecka och prova att göra löparrörelser och hopp om 10 dagar. Han önskade mig en trevlig vår och att inte springa vid smärta.

Att träna överkroppen och cykla på motionscykel skulle jag få göra i morgon fast. Cykling belastar tydligen inte alls knäna på samma sätt som gång eller löpning.

Fotsensorn invigd!

Idag kändes knät äntligen så pass bra så jag vågade mig ut på en längre promenad, och jag passade då på att inviga fotsensorn/"fotbojan" som jag fick till födelsedagen.

5 km avverkades på exakt 60 minuter, medelhastigheten låg på ca 5,5 km/h. Gick jag fortare, t.ex. 6 km/h så började det mola i knät, så 5 km/h kändes bekvämast. Medelpulsen låg runt 120, inte så högt men tillräckligt för att svettas.

Det var väldigt skönt att komma ut i solen på en lite längre runda än bara runt kvarteret. Knät kändes helt ok även senare på kvällen så jag åkte till gymmet och körde ett styrkepass med cykeluppvärmning.

I love Eddie Izzard

Eddie Izzard är en av mina absoluta favoritkomiker och förutom stand-up så gillar han att springa. Han gillar att springa så mycket, att på sensommaren 2009 sprang han 43 st marathon på 51 dagar. Allt för välgörande ändamål, men tänk vilken otrolig prestation.

Att springa 182o km som relativt oträndad 47-åring är helt galet. Han lär ska ha tränat löpning i endast 5 veckor före han gav sig ut på sin marathonturné.

Jag undrar vilken sorts virke hans ben är gjorda av, titan kanske? Själv sprang jag 20 km på 7 dagar och sen tog den löparkarriären stopp...patetiskt.

Jag ser nuförtiden löpare överallt, precis som när man väntade barn första gången och bara såg gravidmagar överallt.

JAG VILL SPRINGA!!!

Bild från http://news.bbc.co.uk/

Poweryoga & Core

Provade på både poweryoga och core när gymmet hade öppet hus igår. Poweryogan var det inte mycket power i tyvärr, inget fel på yogan i sig men ingen större skillnad från vanlig yoga. Bikramyoga är nåt jag skulle vara sugen på att testa, men det finns så vitt jag vet inte på Åland ännu.

Coren däremot var en positiv upplevelse, det var riktigt skönt att träna fast det kunde ha fått vara lite tyngre och tuffare. Uppvärmningen var skön och jag hade gärna fortsatt med högre tempo.

Jag hade gärna testat andra pass också men vågade inte pga knät. Och det var nog lika bra, för idag provade jag att gå en långsam promenad på ca 30 minuter och fick känningar i knät.

Ska ta det lugnt i fortsättningen också, köra styrka och kanske något pass core tills knät inte gör sig till känna alls. Får prova mig fram med promenader, och sen när inte dom känns alls i knäna så kanske kanske jag kan jogga lite lätt.

Jag får nog vara beredd på att jag får vänta med löpningen till hösten istf för sommaren :(

Gymträning & PT

Äntligen fick jag komma iväg till gymmet och träna lite! Träffade en PT som gjort upp ett program åt mig för att i första hand träna lår, vader, rumpa och bål så att jag kan börja springa igen.

Cyklade först 10 minuter för att värma upp, och det gick riktigt bra. Inga känningar i knät överhuvudtaget. Sen gick vi igenom mitt program, det tog en timme ungefär med stretchningen inräknad. Kände inget alls i knät, så nu tänker jag börja träna igen 2 ggr/veckan.

Det var så skönt att komma igång igen, och nu på lördag den 10 april har dom öppet hus på gymmet. Jag ska försöka klämma in mig på ett poweryogapass!

Bild från http://www.avancia.nu/

Simning & rehabilitering

Idag var första gången jag tränade efter vilan, simmade 500 meter men fick känningar av knät så jag slutade innan det började göra ont. Skönt ändå att röra på sig igen!







Fick tips om våtväst-träning som rehabiliteringsform, tyvärr har dom inga våtvästar att låna ut i vår simhall men nog ett slags flytbälte som jag ska prova nästa gång.

Imorgon har jag träff med en PT på gymmet!

Bild från http://www.varsam.se

Linnas träningsskola

Hittade av en slump Linnas träningsskola när jag var in på Sandras blogg.

Linna skriver "woman-to-woman" om hur man lägger upp en långsiktig strategi för att både kropp och själ ska hitta en fungerade träningsrutin.

Gissa om jag önskar att jag läst hennes #11: Budord ett före jag satte igång med att springa...

Äntligen!

Första dagen utan smärta!!! Äntligen känns knät bättre, jag kan t.o.m. gå i trapporna här hemma utan att det gör ont!

Börjar direkt drömma om att springa igen, men jag måste verkligen ta det lugnt. Om en vecka skulle jag få börja med långsamma promenader, och om 3 veckor prova med lätt joggning.

Vårvädret gör att jag blir lite otålig, det kliar så i motionstarmen. Får väl sätta mig på altanen och njuta av vårvärmen och drömma om framtida löprundor.

Jag har hittat ett 14- veckors nybörjarprogram på Marathon.se som jag ska följa för undvika skador i framtiden.

Glad Påsk!

Bästa låten!

(viskar)
Knät känns lite bättre idag...tror jag, eller så är det önsketänkande?

Pulsträning

Under min korta karriär som motionär har jag upptäckt att pulsträning (cardioträning) nog är grejen för mig. När pulsen ligger på runt 160 slag/minut (pulszon* 2 som är ca 70-80% av min kapacitet) så känns träningen bäst, man svettas men kan andas och fortsätta träna.

Så nu gäller det att hitta någon annan form av pulsträning där man inte belastar knäna. Simning har jag provat men det var för trist (och tyst), och så har man inte riktigt kontroll på alla kroppsdelar på samma sätt som när man är på land.

Om knät blir bättre ska jag prova på cykling (på motionscykel) och eventuellt crosstrainer eller roddmaskin om knäna bara orkar.

För mig är musiken väldigt viktig när jag tränar, så en Aquabeat kanske skulle göra simningen lite roligare? Jag får nog lägga den till önskelistan över träningssaker och vänta på 37-årsdagen.

Jag kollar min puls via min Polar RS300x, och försöker komma underfund med alla funktioner. Köpte nog en lite väl avancerad klocka för en nybörjare, men jag får väl växa i den.

*) Längst ner på den här sidan kan man lätt räkna ut sina olika pulszoner.

Drömresan

Jag har läst på Topphälsa om en inspirationsresa till Portugal, det skulle vara jättekul att ha en aktiv semester istället för att bara ligga och steka sig på stranden.

Resten av familjen tyckte också att det var en bra idé, att vi åker till Portugal på hälsoresa. Jag är hälsosam och aktiv med Topphälsogänget och dom solar, badar och äter gott hela dagarna.

Kanske det går att kombinera?

Bilden är från http://www.topphalsa.se

Gåsfoten

Så här ser mitt knä ut efter 8 injektioner. Jag har ritat dit lite streck som visar var gåsfoten sitter i knät.

Ny doktor och riktig diagnos

Var i morse till en specialist i idrottsmedicin. Han kunde ganska snabbt ställa en diagnos på mitt onda knä och börja ge inledande behandling.

Inflammation i gåsfoten, eller på latin pes anserine teninditis bursitis (PATB), heter det jag har drabbats av. Det låter liksom lite bättre på latin tycker jag.

Jag fick flera injektioner med mini-heparin och kortison i knät, nya antiinflammatoriska mediciner i både tablettform Napromex (naproxen) och salva Felden 0,5% (piroxikam), och så ska jag vila*.

Efter 2 veckors vila ska jag få börja med långsamma promenader, men endast om jag är smärtfri. Jag fick också ett par specialinlägg till skorna som ska hjälpa mot min överpronation.

Doktorn trodde att bara jag sköter det här ska jag nog kunna springa i framtiden, men att jag måste ta det lugnare. Jag ska på kontroll om 3 veckor, och då hoppas jag att knät är mycket bättre. Om knät är bra om en månad skulle jag få börja springa lite lätt.

*) Maken hade som vanligt rätt i sin diagnos av mitt knä och ska nu få ett inramat intyg på att han hade rätt och jag hade fel.

VFF - WTF???

Hittade ett par minst sagt annorlunda löparskor när jag googlat på "knäsmärta".

Nämligen VFF - Vibram FiveFingers











Jag tycker dom ser rätt häftiga ut, kanske en "sko" att prova på i framtiden?

Förebilder

Jag har inte haft så många idrottsliga förebilder i mitt liv, men med mitt nyvunna intresse ser jag tydligen allt med lite andra ögon.

Jennifer Lopez, en artist som inte är en av mina favoriter har faktiskt gjort ett triathlon. Det är tycker jag är mer imponerande än det hon åstadkommit som sångerska/skådespelerska.

Men när man bor på Åland så är en löparförebild rätt självklar: långdistanslöparen Janne Holmén.

Men den främsta förebilden i alla kategorier är nog ändå Team Hoyt.

Dag 6

Så länge jag inte går är värken hanterbar, men så fort jag går mer än 5 meter så blir värken värre och värre.

Gör mina rehabövningar och försöker stretcha så mycket det går, men det märks ingen förbättring ännu. Det enda som hjälper någorlunda är ibuprofenet.

Det märks nog på humöret också att jag har ont hela tiden, och jag känner mig otålig och frustrerad över att det inte går framåt.

Bestämmer mig för att ringa och boka tid hos en specialist imorgon, orkar inte bara gå och vänta en vecka till med knäsmärta utan att veta den riktiga orsaken.

Fakta

Längd: 175 cm
Vikt: 63-65 kg
Ålder: 36 år

Viktmål: vill väga 60 kg som slank, eller 65 kg som vältränad.

Träningsmål: bli av med popryggen (love handles), träna mig starkare och gärna bli en bra löpare (om knät tillåter vill säga).

Kostmål: äta som nu ungefär, men mera åt GI-hållet med mera proteiner och mindre kolhydrater.

Övrigt: fött 3 barn och gått upp mycket i vikt vid de första två graviditeterna (+24 kg), ätit fettsnålt och i princip socker- och sötningsmedelsfritt sedan 2001, vägt allt mellan 50-80 kg till samma längd. Tränade regelbundet senast 1994. Rökfri sedan 1999.

Laster: bröd i alla former och italiensk gelato.

Dag 5 - läkarbesök

Stiger upp lite tidigare för ringa och få en jourläkartid, jag är först i telefonkön så det ordnar sig och jag får en tid om 40 minuter.

Får träffa en snäll doktor på hälsocentralen, han tar anamnes och undersöker båda knäna. Drar och bänder, böjer och trycker men inget av rörelserna gör ont. Det gör mest ont när jag belastar knät, står och går.

Han kommer fram till att det sannolikt är en uttmattningsskada, en överansträngning av knät och omliggande senor. Alternativt något med menisken, men det är jag mera tveksam till. Jag frågar om det kan vara hopparknä och han svarar att det kan det nog vara. Jag visar honom också en punkt på knät där det gör som mest ont, ca 2-3 cm nedanför knäskålen på knäts vänstra del.

Han säger att jag måste sluta springa och det känns oerhört trist, jag som just har börjat och hittat nåt jag verkligen gillar. Men föreslår att simning, cykling och rodd kan vara ett bra alternativ som cardioträning.

Jag frågar om jag kan få remiss till fysioterapi, men han föreslår att jag äter ibuprofen en vecka till. Om det inte är bättre smärtmässigt ska jag ta kontakt med honom igen och för att se om smärtan är ännu mer precis än nu.

Jag visar honom rehabprogrammet och frågar om det är ok att jag gör rörelserna. Han bläddrar igenom programmet och konstaterar att det är bra rörelser och tillägger: -Snart är man onödig som doktor då när patienten har både diagnos och åtgärdsprogram med sig själv.

Tränar knät under dagen med övningarna som är för dag 1-7 och lägger till lite mera stretchningar. Från och till känns knät bättre.

Åker iväg på ett möte på kvällen och efter att ha suttit still i 2 timmar kan jag knappt stöda på benet.

Bajs.

Dag 4 - vila

Vardag igen, storbarnen i skolan och jag är hemma med minstingen. Honom får jag snällt be maken att bära ner från sovrummet varje morgon, då knät inte orkar med det.

Idag bestämmer jag mig för att lyssna på maken och vila knät. Ringer också och försöker få en läkartid, men alla tider hade gått åt när jag äntligen kom fram i telefonkön till hälsocentralen.

Sitter mest i soffan hela dagen och surar över mitt onda bajsknä.

Får ondare och ondare under dagen och på kvällen ber jag dottern amputera mitt ben från knät neråt. Ångrar mig direkt angående amputationen, men knät känns verkligen inte bra. Som om det skulle vara något allvarligt fel...

Dag 3

Svår smärta på morgonen, men fortsätter envist med ibuprofen, kylsalva och rehabträning.

Känner mig lite rastlös för jag skulle så gärna vilja springa, så för att trösta träningslusten sticker jag iväg och simmar till badhuset.

Äventyrsbadet är fullt med familjer så här på en söndag, men som tur är så är det lugnt på simbanorna. Jag får en bana helt för mig själv och simmar mitt livs första kilometer. Räknar pulsen halvvägs och den är 160, och det är ju en bra träningspuls.

Men simning är inte löpning, det är tyst och tråkigt att simma och man får vatten som svider i ögonen. Har också svårt att anpassa andningen till farten och blir lite irriterad över det. Simmar i snitt en längd på 40 sekunder.

Knät känns varken bättre eller sämre, men det var väldigt skönt att röra på sig. Skönt också att värma sig i bastun efteråt.

Gör några övningar från rehabprogrammet när jag kommer hem.

Knät gör jätteont och jag är sur över att det inte blir bättre fast jag äter värktabletter och stretchar mycket.

Dag 2

Hade lovat sonen att han skulle få prova på att rida islandshäst, men hade inte tänkt på hur jag skulle kunna gå/springa bredvid.

Vi åker iaf iväg till stallet och knät känns lite bättre än igår. Ibuprofen och kylsalva + Rehbands knäortos på så ska det nog gå det här.

Sonen gillar ridningen, men mitt knä säger AJ AJ AJ när jag går bredvid på ridspåret.

Väl hemma igen fortsätter jag att köra rehabprogrammet.

Maken tycker att jag är en idiot som tränar med ett skadat knä. Alla har rätt till en åsikt, men han får tyvärr iakkta när frugan tränar sitt onda knä.

För jag är övertygad om att jag gör rätt (det är jag ju iofs alltid), för att de flesta (som jag läst om på internet) som blivit bra från hopparknä har blivit det genom träning och inte vila.

Dag 1 av smärta

Det är nu uppenbart att det är något fel med mitt knä, själv funderar jag på broskbildning. Men det känns inte riktigt rätt då jag bara sprungit en vecka.

Min man varnade mig för att ta i för mycket med träningen eftersom jag är nybörjare, men som vanligt ville jag inte lyssna på goda råd utan köra på som jag själv ville.

Önskar nu att jag hade lyssnat på honom och även andra vana löpare med att ta det lugnt i början, men det är lätt att vara efterklok.

Spenderade dagen med att googla på knäsmärta och kom så småningom fram till att det förmodligen rör sig om besvär med knäskålssenan sk hopparknä eller patellar tenindit.

Hittar ett rehabiliteringsprogram för hopparknä som jag börjar med direkt: http://www.min-doktor.com/docs/rehab_akuta_kroniska_besvar_knaskal.pdf

Fortsätter att smörja med kylsalva och att äta ibuprofen 3 * 600 mg/dag.

Hej å hå!

Tog mina första löpsteg på löpbandet den 12 mars 2010 och blev förälskad.

Jag som alltid hånat joggare och andra aktiva träningsmänniskor, sprang nu med lätta steg och kände lycka. Inte hög på energi från endorfiner direkt, utan mer en härlig känsla över att använda kroppen till motion och för en gångs skull må bra av det .

Första gången sprang jag 3,5 km med 7,5 km/h hastighet. Plus att jag styrketränade 1,5 timme.

Dagen efter tog jag i för kung och fosterland och sprang 7 km på 7,5 km/h hastighet. Styrketränade ca 30 minuter.

Träningsvärken var total men skön.

Belönade mig genom att köpa nya löparskor (Asics GT-2150) och pulsklocka (Polar RS300X).

Taggade ner lite och sprang två dagar senare 5 km på 8 km/h och gick 1 km på 6 km/h. Styrketränade ca 30 min.

Hade efter det lite ont i ena vaden efteråt och behandlade det med stretchning och värme, det kändes stramt men inte så farligt.

En vecka efter löppremiären sprang jag igen 5 km på 8 km/h och gick 1 km på 6 km/h. Hade lite stramt under båda knäna och i höger vad, men löpningen gick ända bra. Men när jag klev av löpbandet så bar nästan inte höger knä mig. Stretade ändå igenom ca 1 timmes styrketräning, men tränade bara överkroppen.

Hade vansinnigt ont när jag kom hem från gymmet och smörjde in med kylsalva och satte på Rehband knäortos och tog 600 mg ibuprofen. Sov dåligt hela natten pga värken, på morgonen kom jag nätt och jämnt ur sängen men att gå ner för trapporna gick absolut inte. Jag fick hasa ner på rumpan ner till vardagsrummet försöka vila knät.