Bästa låten!

(viskar)
Knät känns lite bättre idag...tror jag, eller så är det önsketänkande?

Pulsträning

Under min korta karriär som motionär har jag upptäckt att pulsträning (cardioträning) nog är grejen för mig. När pulsen ligger på runt 160 slag/minut (pulszon* 2 som är ca 70-80% av min kapacitet) så känns träningen bäst, man svettas men kan andas och fortsätta träna.

Så nu gäller det att hitta någon annan form av pulsträning där man inte belastar knäna. Simning har jag provat men det var för trist (och tyst), och så har man inte riktigt kontroll på alla kroppsdelar på samma sätt som när man är på land.

Om knät blir bättre ska jag prova på cykling (på motionscykel) och eventuellt crosstrainer eller roddmaskin om knäna bara orkar.

För mig är musiken väldigt viktig när jag tränar, så en Aquabeat kanske skulle göra simningen lite roligare? Jag får nog lägga den till önskelistan över träningssaker och vänta på 37-årsdagen.

Jag kollar min puls via min Polar RS300x, och försöker komma underfund med alla funktioner. Köpte nog en lite väl avancerad klocka för en nybörjare, men jag får väl växa i den.

*) Längst ner på den här sidan kan man lätt räkna ut sina olika pulszoner.

Drömresan

Jag har läst på Topphälsa om en inspirationsresa till Portugal, det skulle vara jättekul att ha en aktiv semester istället för att bara ligga och steka sig på stranden.

Resten av familjen tyckte också att det var en bra idé, att vi åker till Portugal på hälsoresa. Jag är hälsosam och aktiv med Topphälsogänget och dom solar, badar och äter gott hela dagarna.

Kanske det går att kombinera?

Bilden är från http://www.topphalsa.se

Gåsfoten

Så här ser mitt knä ut efter 8 injektioner. Jag har ritat dit lite streck som visar var gåsfoten sitter i knät.

Ny doktor och riktig diagnos

Var i morse till en specialist i idrottsmedicin. Han kunde ganska snabbt ställa en diagnos på mitt onda knä och börja ge inledande behandling.

Inflammation i gåsfoten, eller på latin pes anserine teninditis bursitis (PATB), heter det jag har drabbats av. Det låter liksom lite bättre på latin tycker jag.

Jag fick flera injektioner med mini-heparin och kortison i knät, nya antiinflammatoriska mediciner i både tablettform Napromex (naproxen) och salva Felden 0,5% (piroxikam), och så ska jag vila*.

Efter 2 veckors vila ska jag få börja med långsamma promenader, men endast om jag är smärtfri. Jag fick också ett par specialinlägg till skorna som ska hjälpa mot min överpronation.

Doktorn trodde att bara jag sköter det här ska jag nog kunna springa i framtiden, men att jag måste ta det lugnare. Jag ska på kontroll om 3 veckor, och då hoppas jag att knät är mycket bättre. Om knät är bra om en månad skulle jag få börja springa lite lätt.

*) Maken hade som vanligt rätt i sin diagnos av mitt knä och ska nu få ett inramat intyg på att han hade rätt och jag hade fel.

VFF - WTF???

Hittade ett par minst sagt annorlunda löparskor när jag googlat på "knäsmärta".

Nämligen VFF - Vibram FiveFingers











Jag tycker dom ser rätt häftiga ut, kanske en "sko" att prova på i framtiden?

Förebilder

Jag har inte haft så många idrottsliga förebilder i mitt liv, men med mitt nyvunna intresse ser jag tydligen allt med lite andra ögon.

Jennifer Lopez, en artist som inte är en av mina favoriter har faktiskt gjort ett triathlon. Det är tycker jag är mer imponerande än det hon åstadkommit som sångerska/skådespelerska.

Men när man bor på Åland så är en löparförebild rätt självklar: långdistanslöparen Janne Holmén.

Men den främsta förebilden i alla kategorier är nog ändå Team Hoyt.

Dag 6

Så länge jag inte går är värken hanterbar, men så fort jag går mer än 5 meter så blir värken värre och värre.

Gör mina rehabövningar och försöker stretcha så mycket det går, men det märks ingen förbättring ännu. Det enda som hjälper någorlunda är ibuprofenet.

Det märks nog på humöret också att jag har ont hela tiden, och jag känner mig otålig och frustrerad över att det inte går framåt.

Bestämmer mig för att ringa och boka tid hos en specialist imorgon, orkar inte bara gå och vänta en vecka till med knäsmärta utan att veta den riktiga orsaken.

Fakta

Längd: 175 cm
Vikt: 63-65 kg
Ålder: 36 år

Viktmål: vill väga 60 kg som slank, eller 65 kg som vältränad.

Träningsmål: bli av med popryggen (love handles), träna mig starkare och gärna bli en bra löpare (om knät tillåter vill säga).

Kostmål: äta som nu ungefär, men mera åt GI-hållet med mera proteiner och mindre kolhydrater.

Övrigt: fött 3 barn och gått upp mycket i vikt vid de första två graviditeterna (+24 kg), ätit fettsnålt och i princip socker- och sötningsmedelsfritt sedan 2001, vägt allt mellan 50-80 kg till samma längd. Tränade regelbundet senast 1994. Rökfri sedan 1999.

Laster: bröd i alla former och italiensk gelato.

Dag 5 - läkarbesök

Stiger upp lite tidigare för ringa och få en jourläkartid, jag är först i telefonkön så det ordnar sig och jag får en tid om 40 minuter.

Får träffa en snäll doktor på hälsocentralen, han tar anamnes och undersöker båda knäna. Drar och bänder, böjer och trycker men inget av rörelserna gör ont. Det gör mest ont när jag belastar knät, står och går.

Han kommer fram till att det sannolikt är en uttmattningsskada, en överansträngning av knät och omliggande senor. Alternativt något med menisken, men det är jag mera tveksam till. Jag frågar om det kan vara hopparknä och han svarar att det kan det nog vara. Jag visar honom också en punkt på knät där det gör som mest ont, ca 2-3 cm nedanför knäskålen på knäts vänstra del.

Han säger att jag måste sluta springa och det känns oerhört trist, jag som just har börjat och hittat nåt jag verkligen gillar. Men föreslår att simning, cykling och rodd kan vara ett bra alternativ som cardioträning.

Jag frågar om jag kan få remiss till fysioterapi, men han föreslår att jag äter ibuprofen en vecka till. Om det inte är bättre smärtmässigt ska jag ta kontakt med honom igen och för att se om smärtan är ännu mer precis än nu.

Jag visar honom rehabprogrammet och frågar om det är ok att jag gör rörelserna. Han bläddrar igenom programmet och konstaterar att det är bra rörelser och tillägger: -Snart är man onödig som doktor då när patienten har både diagnos och åtgärdsprogram med sig själv.

Tränar knät under dagen med övningarna som är för dag 1-7 och lägger till lite mera stretchningar. Från och till känns knät bättre.

Åker iväg på ett möte på kvällen och efter att ha suttit still i 2 timmar kan jag knappt stöda på benet.

Bajs.

Dag 4 - vila

Vardag igen, storbarnen i skolan och jag är hemma med minstingen. Honom får jag snällt be maken att bära ner från sovrummet varje morgon, då knät inte orkar med det.

Idag bestämmer jag mig för att lyssna på maken och vila knät. Ringer också och försöker få en läkartid, men alla tider hade gått åt när jag äntligen kom fram i telefonkön till hälsocentralen.

Sitter mest i soffan hela dagen och surar över mitt onda bajsknä.

Får ondare och ondare under dagen och på kvällen ber jag dottern amputera mitt ben från knät neråt. Ångrar mig direkt angående amputationen, men knät känns verkligen inte bra. Som om det skulle vara något allvarligt fel...

Dag 3

Svår smärta på morgonen, men fortsätter envist med ibuprofen, kylsalva och rehabträning.

Känner mig lite rastlös för jag skulle så gärna vilja springa, så för att trösta träningslusten sticker jag iväg och simmar till badhuset.

Äventyrsbadet är fullt med familjer så här på en söndag, men som tur är så är det lugnt på simbanorna. Jag får en bana helt för mig själv och simmar mitt livs första kilometer. Räknar pulsen halvvägs och den är 160, och det är ju en bra träningspuls.

Men simning är inte löpning, det är tyst och tråkigt att simma och man får vatten som svider i ögonen. Har också svårt att anpassa andningen till farten och blir lite irriterad över det. Simmar i snitt en längd på 40 sekunder.

Knät känns varken bättre eller sämre, men det var väldigt skönt att röra på sig. Skönt också att värma sig i bastun efteråt.

Gör några övningar från rehabprogrammet när jag kommer hem.

Knät gör jätteont och jag är sur över att det inte blir bättre fast jag äter värktabletter och stretchar mycket.

Dag 2

Hade lovat sonen att han skulle få prova på att rida islandshäst, men hade inte tänkt på hur jag skulle kunna gå/springa bredvid.

Vi åker iaf iväg till stallet och knät känns lite bättre än igår. Ibuprofen och kylsalva + Rehbands knäortos på så ska det nog gå det här.

Sonen gillar ridningen, men mitt knä säger AJ AJ AJ när jag går bredvid på ridspåret.

Väl hemma igen fortsätter jag att köra rehabprogrammet.

Maken tycker att jag är en idiot som tränar med ett skadat knä. Alla har rätt till en åsikt, men han får tyvärr iakkta när frugan tränar sitt onda knä.

För jag är övertygad om att jag gör rätt (det är jag ju iofs alltid), för att de flesta (som jag läst om på internet) som blivit bra från hopparknä har blivit det genom träning och inte vila.

Dag 1 av smärta

Det är nu uppenbart att det är något fel med mitt knä, själv funderar jag på broskbildning. Men det känns inte riktigt rätt då jag bara sprungit en vecka.

Min man varnade mig för att ta i för mycket med träningen eftersom jag är nybörjare, men som vanligt ville jag inte lyssna på goda råd utan köra på som jag själv ville.

Önskar nu att jag hade lyssnat på honom och även andra vana löpare med att ta det lugnt i början, men det är lätt att vara efterklok.

Spenderade dagen med att googla på knäsmärta och kom så småningom fram till att det förmodligen rör sig om besvär med knäskålssenan sk hopparknä eller patellar tenindit.

Hittar ett rehabiliteringsprogram för hopparknä som jag börjar med direkt: http://www.min-doktor.com/docs/rehab_akuta_kroniska_besvar_knaskal.pdf

Fortsätter att smörja med kylsalva och att äta ibuprofen 3 * 600 mg/dag.

Hej å hå!

Tog mina första löpsteg på löpbandet den 12 mars 2010 och blev förälskad.

Jag som alltid hånat joggare och andra aktiva träningsmänniskor, sprang nu med lätta steg och kände lycka. Inte hög på energi från endorfiner direkt, utan mer en härlig känsla över att använda kroppen till motion och för en gångs skull må bra av det .

Första gången sprang jag 3,5 km med 7,5 km/h hastighet. Plus att jag styrketränade 1,5 timme.

Dagen efter tog jag i för kung och fosterland och sprang 7 km på 7,5 km/h hastighet. Styrketränade ca 30 minuter.

Träningsvärken var total men skön.

Belönade mig genom att köpa nya löparskor (Asics GT-2150) och pulsklocka (Polar RS300X).

Taggade ner lite och sprang två dagar senare 5 km på 8 km/h och gick 1 km på 6 km/h. Styrketränade ca 30 min.

Hade efter det lite ont i ena vaden efteråt och behandlade det med stretchning och värme, det kändes stramt men inte så farligt.

En vecka efter löppremiären sprang jag igen 5 km på 8 km/h och gick 1 km på 6 km/h. Hade lite stramt under båda knäna och i höger vad, men löpningen gick ända bra. Men när jag klev av löpbandet så bar nästan inte höger knä mig. Stretade ändå igenom ca 1 timmes styrketräning, men tränade bara överkroppen.

Hade vansinnigt ont när jag kom hem från gymmet och smörjde in med kylsalva och satte på Rehband knäortos och tog 600 mg ibuprofen. Sov dåligt hela natten pga värken, på morgonen kom jag nätt och jämnt ur sängen men att gå ner för trapporna gick absolut inte. Jag fick hasa ner på rumpan ner till vardagsrummet försöka vila knät.