Hade lovat sonen att han skulle få prova på att rida islandshäst, men hade inte tänkt på hur jag skulle kunna gå/springa bredvid.
Vi åker iaf iväg till stallet och knät känns lite bättre än igår. Ibuprofen och kylsalva + Rehbands knäortos på så ska det nog gå det här.
Sonen gillar ridningen, men mitt knä säger AJ AJ AJ när jag går bredvid på ridspåret.
Väl hemma igen fortsätter jag att köra rehabprogrammet.
Maken tycker att jag är en idiot som tränar med ett skadat knä. Alla har rätt till en åsikt, men han får tyvärr iakkta när frugan tränar sitt onda knä.
För jag är övertygad om att jag gör rätt (det är jag ju iofs alltid), för att de flesta (som jag läst om på internet) som blivit bra från hopparknä har blivit det genom träning och inte vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar