Svår smärta på morgonen, men fortsätter envist med ibuprofen, kylsalva och rehabträning.
Känner mig lite rastlös för jag skulle så gärna vilja springa, så för att trösta träningslusten sticker jag iväg och simmar till badhuset.
Äventyrsbadet är fullt med familjer så här på en söndag, men som tur är så är det lugnt på simbanorna. Jag får en bana helt för mig själv och simmar mitt livs första kilometer. Räknar pulsen halvvägs och den är 160, och det är ju en bra träningspuls.
Men simning är inte löpning, det är tyst och tråkigt att simma och man får vatten som svider i ögonen. Har också svårt att anpassa andningen till farten och blir lite irriterad över det. Simmar i snitt en längd på 40 sekunder.
Knät känns varken bättre eller sämre, men det var väldigt skönt att röra på sig. Skönt också att värma sig i bastun efteråt.
Gör några övningar från rehabprogrammet när jag kommer hem.
Knät gör jätteont och jag är sur över att det inte blir bättre fast jag äter värktabletter och stretchar mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar