Återbesök hos doktorn

Hade i morse tid för återbesök hos specialisten i idrottsmedicin. Knät är mycket bättre och jag haltar inte längre och har inte heller ont i vaden, men ännu ömt vid gåsfoten och så har jag lite stickningar i båda knäna när jag går i trappor.

Diagnosen blev överansträngning och fortfarande en liten inflammation i gåsfoten, men även i slemsäcken under samma knäskål. Så idag fick jag "bara" 4 kortisoninjektioner, 3 i gåsfoten och 1 under knäskålen. Jag fick också mitt högra skoinlägg justerat med en liten höjning i mitten av hålfoten för att stabilisera knät vid böjning (motverka överpronation).

Ordinationen blev vila, och smörjning av gåsfoten med piroxicamsalvan (Felden 0,5%) jag fick förra gången. Jag skulle få promenera nästa vecka och prova att göra löparrörelser och hopp om 10 dagar. Han önskade mig en trevlig vår och att inte springa vid smärta.

Att träna överkroppen och cykla på motionscykel skulle jag få göra i morgon fast. Cykling belastar tydligen inte alls knäna på samma sätt som gång eller löpning.

Poweryoga & Core

Provade på både poweryoga och core när gymmet hade öppet hus igår. Poweryogan var det inte mycket power i tyvärr, inget fel på yogan i sig men ingen större skillnad från vanlig yoga. Bikramyoga är nåt jag skulle vara sugen på att testa, men det finns så vitt jag vet inte på Åland ännu.

Coren däremot var en positiv upplevelse, det var riktigt skönt att träna fast det kunde ha fått vara lite tyngre och tuffare. Uppvärmningen var skön och jag hade gärna fortsatt med högre tempo.

Jag hade gärna testat andra pass också men vågade inte pga knät. Och det var nog lika bra, för idag provade jag att gå en långsam promenad på ca 30 minuter och fick känningar i knät.

Ska ta det lugnt i fortsättningen också, köra styrka och kanske något pass core tills knät inte gör sig till känna alls. Får prova mig fram med promenader, och sen när inte dom känns alls i knäna så kanske kanske jag kan jogga lite lätt.

Jag får nog vara beredd på att jag får vänta med löpningen till hösten istf för sommaren :(

Gymträning & PT

Äntligen fick jag komma iväg till gymmet och träna lite! Träffade en PT som gjort upp ett program åt mig för att i första hand träna lår, vader, rumpa och bål så att jag kan börja springa igen.

Cyklade först 10 minuter för att värma upp, och det gick riktigt bra. Inga känningar i knät överhuvudtaget. Sen gick vi igenom mitt program, det tog en timme ungefär med stretchningen inräknad. Kände inget alls i knät, så nu tänker jag börja träna igen 2 ggr/veckan.

Det var så skönt att komma igång igen, och nu på lördag den 10 april har dom öppet hus på gymmet. Jag ska försöka klämma in mig på ett poweryogapass!

Bild från http://www.avancia.nu/

Simning & rehabilitering

Idag var första gången jag tränade efter vilan, simmade 500 meter men fick känningar av knät så jag slutade innan det började göra ont. Skönt ändå att röra på sig igen!







Fick tips om våtväst-träning som rehabiliteringsform, tyvärr har dom inga våtvästar att låna ut i vår simhall men nog ett slags flytbälte som jag ska prova nästa gång.

Imorgon har jag träff med en PT på gymmet!

Bild från http://www.varsam.se

Gåsfoten

Så här ser mitt knä ut efter 8 injektioner. Jag har ritat dit lite streck som visar var gåsfoten sitter i knät.

Ny doktor och riktig diagnos

Var i morse till en specialist i idrottsmedicin. Han kunde ganska snabbt ställa en diagnos på mitt onda knä och börja ge inledande behandling.

Inflammation i gåsfoten, eller på latin pes anserine teninditis bursitis (PATB), heter det jag har drabbats av. Det låter liksom lite bättre på latin tycker jag.

Jag fick flera injektioner med mini-heparin och kortison i knät, nya antiinflammatoriska mediciner i både tablettform Napromex (naproxen) och salva Felden 0,5% (piroxikam), och så ska jag vila*.

Efter 2 veckors vila ska jag få börja med långsamma promenader, men endast om jag är smärtfri. Jag fick också ett par specialinlägg till skorna som ska hjälpa mot min överpronation.

Doktorn trodde att bara jag sköter det här ska jag nog kunna springa i framtiden, men att jag måste ta det lugnare. Jag ska på kontroll om 3 veckor, och då hoppas jag att knät är mycket bättre. Om knät är bra om en månad skulle jag få börja springa lite lätt.

*) Maken hade som vanligt rätt i sin diagnos av mitt knä och ska nu få ett inramat intyg på att han hade rätt och jag hade fel.

Dag 5 - läkarbesök

Stiger upp lite tidigare för ringa och få en jourläkartid, jag är först i telefonkön så det ordnar sig och jag får en tid om 40 minuter.

Får träffa en snäll doktor på hälsocentralen, han tar anamnes och undersöker båda knäna. Drar och bänder, böjer och trycker men inget av rörelserna gör ont. Det gör mest ont när jag belastar knät, står och går.

Han kommer fram till att det sannolikt är en uttmattningsskada, en överansträngning av knät och omliggande senor. Alternativt något med menisken, men det är jag mera tveksam till. Jag frågar om det kan vara hopparknä och han svarar att det kan det nog vara. Jag visar honom också en punkt på knät där det gör som mest ont, ca 2-3 cm nedanför knäskålen på knäts vänstra del.

Han säger att jag måste sluta springa och det känns oerhört trist, jag som just har börjat och hittat nåt jag verkligen gillar. Men föreslår att simning, cykling och rodd kan vara ett bra alternativ som cardioträning.

Jag frågar om jag kan få remiss till fysioterapi, men han föreslår att jag äter ibuprofen en vecka till. Om det inte är bättre smärtmässigt ska jag ta kontakt med honom igen och för att se om smärtan är ännu mer precis än nu.

Jag visar honom rehabprogrammet och frågar om det är ok att jag gör rörelserna. Han bläddrar igenom programmet och konstaterar att det är bra rörelser och tillägger: -Snart är man onödig som doktor då när patienten har både diagnos och åtgärdsprogram med sig själv.

Tränar knät under dagen med övningarna som är för dag 1-7 och lägger till lite mera stretchningar. Från och till känns knät bättre.

Åker iväg på ett möte på kvällen och efter att ha suttit still i 2 timmar kan jag knappt stöda på benet.

Bajs.

Dag 3

Svår smärta på morgonen, men fortsätter envist med ibuprofen, kylsalva och rehabträning.

Känner mig lite rastlös för jag skulle så gärna vilja springa, så för att trösta träningslusten sticker jag iväg och simmar till badhuset.

Äventyrsbadet är fullt med familjer så här på en söndag, men som tur är så är det lugnt på simbanorna. Jag får en bana helt för mig själv och simmar mitt livs första kilometer. Räknar pulsen halvvägs och den är 160, och det är ju en bra träningspuls.

Men simning är inte löpning, det är tyst och tråkigt att simma och man får vatten som svider i ögonen. Har också svårt att anpassa andningen till farten och blir lite irriterad över det. Simmar i snitt en längd på 40 sekunder.

Knät känns varken bättre eller sämre, men det var väldigt skönt att röra på sig. Skönt också att värma sig i bastun efteråt.

Gör några övningar från rehabprogrammet när jag kommer hem.

Knät gör jätteont och jag är sur över att det inte blir bättre fast jag äter värktabletter och stretchar mycket.

Dag 2

Hade lovat sonen att han skulle få prova på att rida islandshäst, men hade inte tänkt på hur jag skulle kunna gå/springa bredvid.

Vi åker iaf iväg till stallet och knät känns lite bättre än igår. Ibuprofen och kylsalva + Rehbands knäortos på så ska det nog gå det här.

Sonen gillar ridningen, men mitt knä säger AJ AJ AJ när jag går bredvid på ridspåret.

Väl hemma igen fortsätter jag att köra rehabprogrammet.

Maken tycker att jag är en idiot som tränar med ett skadat knä. Alla har rätt till en åsikt, men han får tyvärr iakkta när frugan tränar sitt onda knä.

För jag är övertygad om att jag gör rätt (det är jag ju iofs alltid), för att de flesta (som jag läst om på internet) som blivit bra från hopparknä har blivit det genom träning och inte vila.