Det sket sig

Taggad till tusen stod jag på startlinjen i årets Kanonlopp. Sprang iväg när kanonskottet ljöd. Men efter första vätskekontrollen började knäna ge ifrån sig en obehagligt bekant molande känsla.

Först försökte jag förtränga det, och resonera bort det, och tänka att smärtan kanske kom från vaderna alternativt benhinnorna. Men jag insåg nog ganska snart att det inte skulle gå att genomföra hela loppet på 20 km.

Slutade springa vid 8 km och fick låna en telefon och ringa hem efter hjälp. Mitt i obygden började jag traska mot civilisationen, och efter 2 km:s haltande och svärande kom maken och plockade upp mig.

Det kändes så frustrerande att tvingas bryta när jag hade så mycket energi kvar, men efter min långa skadeperiod i våras visste jag att det inte är värt att fortsätta springa när man är skadad. Men jag ger inte upp, nu ska knäna vilas i skick och sen ska jag sakta börja springa igen.

Varför? Jo, för att jag älskar att springa.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Startnumret

Published with Blogger-droid v1.6.3

Kanonloppet!

Har anmält mig till mitt livs första tävling - Kanonloppet - ett 20k lopp som äger rum den 9 oktober. Ska bli så spännande och framför allt roligt att springa ett riktigt lopp!

Höst

Nu känns det som om hösten är här på riktigt, häromdagen måste jag leta fram galonisar åt sonen till dagis och höstjackan åt mig själv ur garderoben.

Men med hösten kommer nytt träningsschema på gymmet och det är kul! Så nu finns det massor med rolig träning att välja mellan. Fast känner jag mig själv rätt så blir det mest spinning och body combat! Vill träna varannan dag helst, men familjen tycker att jag är lite trist med mitt eviga tjat om träning...

Har just börjat jobba efter nästan 4 års vårdledighet med minstingen och det ska bli intressant hur man får ihop det med nytt jobb, familjens behov och sin egen träning. Har kört några pass hemma i garaget efter kl. 22 men då blir jag uppe halva natten flygandes på mina endorfiner...

Många pass börjar kl. 17 eller kl. 18 och då blir middagen lidande. Nåja, små bekymmer som nog ska gå att lösa för det är så himla kul att träna!

"En dag utan träning är som en dag utan mening..." citatet kommer från MarathonMias ultrablogg.

Ännu en mil!

Sprang ännu en mil igår i sommarhettan, det var lite jobbigare än att springa i skönt sommarregn tidigare i veckan. Milen gick på 1.04 den här gången med en toppfart på 13 km/h (det var nog när vi på skoj försökte springa om sightseeingtåget när det bromsade in...) och medelfart på 9,5 km/h.

Orsaken till att det bara gick 4 min snabbare än med barnvagn var nog att det var en del kuperad terräng och väldigt varmt. Regnlubbet gick mestadels på plan mark och det gillar jag bäst!

Kändes riktigt skönt att det inte var en engångsföreteelse att orka milen, siktar självklart mot att springa längre nästa gång.

För att göra saker med måtta har aldrig varit min grej.

I love body combat + recept

Superskönt body combat-pass avklarat och längtar redan till nästa pass och nya endorfiner! Rumpan är mör ännu efter milen och kändes lite väl mycket vid utfallsövningarna.

Här är förresten min favoritproteinsmoothie:

2 dl naturell yoghurt

1½ dl frysta blåbär

4-5 msk proteinpulver

1 msk gojibär

½ tsk krossad kardemumma

1 tsk honung

Mixa och njut, supergott! Om man är extra hungrig kan man mixa i en banan också. Fick inspiration till blandningen efter en powersmoothie (utan proteiner) på Hawaii Juice Bar i Heron City.

Min variant med proteiner:

Hawaii Juice Bars variant, tror det är lite mer gojibär i den eftersom den var så röd:

Milen!!!

Igår sprang jag äntligen min allra första mil! Känslan av att se pulsklockan visa 10.00 km var nästan euforisk. Jag glömde t o m att stretcha, men kom på det lite senare så jag körde stretchen i bastun.

Jag sprang med sonen i barnvagnen och hade tänkt köra en 5 km:s runda i duggregnet, men jag kände sånt flow i benen så jag tog en runda till. Tiden för min första mil blev 1.08.

Snitthastigheten var 8,5 km/h och topphastigheten 11 km/h. Mycket bättre än vad jag har haft tidigare, och då hade jag ändå en barnvagn som jag sköt framför mig. Efteråt drack jag en hemlagad proteinsmoothie och kände mig stolt som en tupp.

Ikväll blir det ett pass body combat, min nya favoritträning! Jag provade det för första gången för några veckor sen och där fick jag endorfinkickar som heter duga.