Jag är som ett barn i trotsåldern när det gäller löpning. Idag kunde jag bara inte motstå det vackra vädret och gav mig ut på en löprunda. Som vanligt kan jag inte göra något med måtta, utan jag sprang direkt 6,5 km på ungefär 8,5-9 km/h. Ska tilläggas att jag sköt en tung barnvagn innehållandes minstingen framför mig hela vägen.
Skönt var det att springa, men några timmar senare började knäh*lvetet ge sig till känna och jag måste erkänna mig besegrad. Som tur var fick jag besked om att jag kunde hämta spinningcykeln, så nu är den min och står och väntar på att tas i bruk i garaget.
Så jag måste försöka förstå att jag inte ska springa hur frestande det än är, utan bara spinna!
Updatering: Idag (lördag) har jag inte ont i knät, bara skön träningsvärk. Kanske man kan springa bara lite ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar